Recension av boken ”Odla barrväxter” av Brita Johansson

Efter allt för mycket användning av barrväxter på 1970- och 1980-talen har trädgårdsägarna haft ett svalt intresse för odling av barrväxter, så även för plantering i parker och andra offentliga rum.

Det har inte varit på modet men i takt med det stigande trädgårdsintresset är det nu åter en självklarhet att nyttja det rika barrväxtsortiment som successivt framtagits främst på kontinenten och i England.

Som på beställning får vi i boken ”Odla barrväxter” av Brita Johansson ta del av både värdefulla nyheter och en gedigen faktagenomgång om det mesta som rör odlandet av barrväxter i Sverige. Den är oerhört innehållsrik och baserar sig på författarens vunna erfarenheter från ett närmare fyrtioårigt kärleksfullt förhållande till denna växtgrupp.

Bokens första hälft beskriver barrträden i allmänhet; barrträdssläkten gångbara i Sverige och skilda odlingsbetingelser; hur man använder barrväxterna och dess olika karaktärer; hur odlingsformer uppstår; förökning och plantering; beskärning och skötsel. Dessa vanligtvis traditionella uppgifter ges här ett faktainnehåll utöver det vanliga. Till exempel redogörs det på ett lättsamt och inspirerande sätt, baserad på egna lyckosamma resultat, för barrväxtympning, något som annars brukar överlåtas till yrkesodlarna. Visst finns det överkurser som grönskande konstverk i form av topiary och spaljering av barrväxter mot vägg, men det mesta är handfast och matnyttigt. Ofta bortglömda basuppgifter som växtens krav på markfuktighet och pH-värde mm redovisas här regelmässigt.

Bokens andra hälft redogör för barrträdsläktena, dess arter och odlingsbara sorter inom landet, inalles cirka 450 beskrivningar. Det stora antalet till trots har författaren huvudsakligen begränsat sig till att passa främst villatomtens storlek och andra klimatologiska förutsättningar än enbart för zon 1-växter. Storleksinriktningen är följaktligen de svagväxande barrväxterna som dvärg- och kompaktsorter med högst 1 till 2 meters höjd efter 15 år och med ungefär samma bredd. Intill de flesta sortbeskrivningarna återfinns instruktiva färgbilder fotograferade i Sverige oftast av författaren.

Det råder ingen tvekan om att boken fyller ett tomrum bland landets trädgårdsintresserade. Särskilt som barrträden så sakteliga börjar få en renässans. Miljöbilderna i form av samplanteringar med ljung och rododendron är särskilt inspirerande. Det saknas däremot beskrivning av samplanteringsförslag med lämpliga perenner, lövfällande buskar och träd. Detta för att tillgodose den gängse trädgårdsdrömmen men främst behovet av en variationsrik och naturnära trädgård. Finge man önska sig ett tillägg vore det angeläget att utifrån vederhäftiga fakta propagera även för en flitigare nyplantering av exotiska barrträd i de offentliga anläggningarna. Bland annat därför att de i rasande fart faller för åldersstrecket.

Information:

Johansson, Brita; Odla barrväxter, Bokförlaget Signum, Stockholm 2007, 204 sidor, inbunden

ISBN 978-91-87896-85-9.

© Sten Ridderlöf. All kopiering förbjuden.

Texten publiceras också i Lustgården 2007, sid 99.