Föreningen för Dendrologi och Parkvård vill härmed inlägga en kraftfull protest mot Trafikkontorets och Trafiknämndens hantering av frågan om tv-eken på Oxenstiernsgatan. Denna månghundraårige ek förtjänar en ordentlig professionell utredning innan man beslutar att såga ner den. I stället har stadens trafikkontor på mycket lösa grunder och utan noggrann utredning hävdat att trädet är allvarligt sjukt, (ja, till och med stendött) har röta i rotsystemet och utgör en fara för medborgare som rör sig på gatan. Gatan har stängts av på ett provocerande sätt så att varken busslinjer eller privatbilar kan passera – med hänvisning till att trädet utgör en omedelbar fara. Samtidigt har alla som har ögonen i behåll sett en frisk grönskande krona som fällde sina löv först för ett par veckor sedan.

Den erfarne ekräddaren och landskapsarkitekten Klaus Stritzke, ledamot av Dendrologernas styrelse, har granskat trädet och funnit att det är i betydligt bättre skick än många Djurgårdsekar av samma ålder som skötts om av professionella trädvårdare (bland annat av honom själv) och därefter blivit friskare, och att det med stor sannolikhet kan stå kvar och till och med leva upp om man ger trädet professionell vård. En grupp oberoende arborister från olika delar av landet har under den gångna söndagen genomfört en noggrann undersökning av eken med modern ultraljudsutrustning och kommit fram till att trädet har 50-65 procents friskt virke, beroende på var man mäter på stam och i krona, och därmed inte utgör någon risk för människor och bilar som passerar. Rapporten från denna undersökning har tillställts Trafikkontoret. Vi undrar givetvis varför Trafikkontoret inte självt tagit sig tid och möda att genomföra en sådan undersökning.

Så sent som i våras delgavs kringliggande bostadsrättsföreningar en spårvägsplan som visade att spårvagn skulle dras vid sidan om trädet, och därmed uppstod en tro på att Trafikkontoret värnade om trädet. I mitten av oktober kom det plötsligt upp en lapp på trädet som meddelade att det var livsfarligt och skulle tas ner under oktober månad. Detta ter sig mest som en veritabel kupp och manipulering av väljare och allmänhet. Dessutom avlägsnades också någon gång nyligen den lilla ek av samma klon som hade planterats bredvid som en satsning på en framtida ek på samma plats när den gamle en gång i framtiden måste avverkas. Inget i Trafikkontorets agerande ter sig särskilt begripligt och vi anser att stadens Trafiknämnd och stadens politiker bör ta ansvar för vad som sker med en så monumental och i stadsbilden unik gammal ek. I stället skyller man ifrån sig på tjänstemännen och tar sin hand ifrån hela ärendet.

Vi kräver att Trafikkontoret och Trafiknämnden med det snaraste inställer alla planer på avverkning och i stället ger denna värdefulla trädskatt, äldre än självaste staden Stockholm, en värdig behandling och en ordentlig undersökning. All vår erfarenhet säger att denna ek med hjälp av viss stödbeskärning kan vara både säker och pryda sin plats i flera decennier till. Troligen har den minst samma återstående livslängd som den planerade spårvägen. Det är perspektiv som man lättvindigt förbigår.

För styrelsen i Föreningen för Dendrologi och Parkvård,
Stockholm, den 21 november 2011

Sten Ridderlöf, vice ordförande
Klaus Stritzke, landskapsarkitekt och ledamot av styrelsen
Daniel Daggfeldt, diplomerad arborist och ledamot av styrelsen

Till

Regeringen

Miljödepartementet

Föreningen för Dendrologi och parkvård vill härmed meddela sitt stöd för Norrvikens Trädgårdssällskaps överklagande 2009-04-07 av länsstyrelsens i Skåne avslag 2009-03-06 av tidigare överklaganden av Båstads kommuns beslut att anta detaljplan för Elestorp 6:6 m.fl. (Norrvikens trädgårdar).

Föreningens skrivelse och argumentation utgår från föreningens engagemang och kompetens vad gäller bevarande och vård av Sveriges kulturhistoriskt, konstnärligt och dendrologiskt betydelsefulla parker.

Anläggningens kultur- och naturvärden
Den bärande tanken i Norrvikens trädgårdar är samspelet mellan konst och natur som idé och verklighet, en komposition i rummet, där ingen del kan tas bort eller förvanskas utan att helheten tar skada. Rudolf Abelins medvetna scenografering av landskapet i tre samspelande och betydelsebärande nivåer, formträdgårdarna till lust, nyttans odlingar och Laholmsbuktens naturlandskap till ögonfröjd och vederkvickelse, kan också betraktas och värderas från ett annat perspektiv. Få bevarade trädgårdsanläggningar i Europa återspeglar så tydligt de tankar om trädgårdskonstens sammanhang med odlingslandskapet och naturen, som en gång formulerades av Plinius, Cicero och Vergilius och som så starkt har påverkat senare århundradens gestaltning av mötet mellan konst och natur. Förvaltningen av Norrvikens trädgårdar handlar således också om förvaltningen av ett europeiskt kulturarv.

Att det Abelinska landskapet inte utpekades som ett riksintresse för kulturmiljövården i samband med den fysiska riksplaneringen får betraktas som ett misstag, som redan borde ha rättats till av kulturmiljövårdens regionala och centrala myndigheter.

En miljökonsekvensbeskrivning och dess konsekvenser
Av grundläggande betydelse för ärendets utveckling är den desinformation som levererades i den miljökonsekvensbeskrivning som tillhör den antagna detaljplanen. Länsstyrelsen har i sitt beslut 2009-03-06 att avslå överklagandena av detaljplanen framfört som sin mening, att miljökonsekvensbeskrivningen inte är ”så bristfällig att det finns skäl att häva planen på grund härav”. Vi vill med bestämdhet hävda, att miljökonsekvensbeskrivningen inte bara är bristfällig utan undermålig.

Till stöd för den uppfattningen citerar och kommenterar vi beskrivningen under tre punkter.

”Främst bedöms mål gällande den biologiska mångfalden beröras negativt samtidigt som kulturhistoriska värden tillvaratas och således påverkas positivt.”(s. 29)
Tankegången är minst sagt märklig. Detaljplanen innebär att en begränsad del av anläggningens kulturhistoriska värden tas till vara, samtidigt som dess främsta värde från kulturhistorisk synpunkt, det i detalj avvägda samspelet mellan konst och natur, går till spillo. Den biologiska mångfalden ingår som en viktig komponent i samspelet mellan natur och kultur och planens negativa verkan härvidlag drabbar således också anläggningens kulturhistoriska värde.

”Miljömålet god bebyggd miljö kommer att påverkas i positiv riktning genom de attraktiva bostäder som tillskapas genom detaljplanen”.(s.29)
Omdömet är ett omdömeslöst missbruk av miljömålet God bebyggd miljö. Med hänsyn till den skada som den föreslagna nybebyggelsen gör på den Abelinska anläggningens kultur- och naturvärden uppfyller planen inte ens Plan- och bygglagens elementära krav på lämplighet.

”Konsekvenserna av planen blir sammantaget till trädgårdarnas fördel då det skapar förutsättningar för att bevara dess kulturhistoriska värden”. (s. 24)
Konsekvenserna av planen blir enligt vår mening, dels att huvudtemat i anläggningen och därmed dess specifika kultur- och naturvärden ödeläggs, dels att exploateringen av området ges fritt spelrum.

I ljuset av dessa citat framstår miljökonsekvensbeskrivningen snarast som en partsinlaga till stöd för områdets exploatering. Miljökonsekvensbeskrivningens slutsatser tycks samtidigt ha inspirerat till vanföreställningen att det kulturhistoriska värdet hos Norrvikens trädgårdar skulle vara begränsat till de Abelinska formträdgårdarna. Ingenting kan vara mera felaktigt.

Natur- och kulturmiljövård i samverkan?
Av handlingarna i ärendet framgår att länsstyrelsen inte utnyttjat sin kompetens inom naturvårdens och kulturmiljövårdens område för en sektorsövergripande analys av de värden som står på spel. Vi noterar dessutom att kulturmiljövården inte varit företrädd i vare sig länsstyrelsens beslut 2008-11-12 att inte pröva kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplanen eller beslutet 2009-03-06 att avslå inkomna överklagande av planen.

Vi erinrar oss regeringens mångåriga strävan att förbättra integrationen mellan den statliga natur- och kulturmiljövården och konstaterar att budskapet ännu inte nått till Skåne län.

Pontius Pilatus i planprocessen
Vi har med stigande förundran tagit del av å ena sidan de ideella organisationernas försök att engagera den statliga kultumiljövården i bevarandet av Norrvikens trädgårdar och å andra sidan de statliga myndigheternas sätt att undandra sig inblandning. Vi gör här en kort resumé av händelseförloppet.

Den 6 februari 2004 väckte Norrvikens Trädgårdssällskap hos länsstyrelsen i Skåne fråga om byggnadsminnesförklaring av Norrvikens trädgårdar med angränsande fastigheter. Som motiv för en byggnadsminnesförklaring åberopades den kulturhistoriska analys och värdering av anläggningen som Regionmuseet i Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne utfört på uppdrag av länsstyrelsen år 2001.

Sju dagar senare beslöt länsstyrelsen att inte byggnadsminnesförklara Norrvikens trädgårdar. Beslutet motiverades med att länsstyrelsen sedan en tid tillbaka arbetade med att skydda området som kulturreservat enligt miljöbalken, att det därför inte vore motiverat att väcka fråga om byggnadsminnesförklaring och att ansökan därför skulle avslås. Ingen analys av anläggningens kulturvärden redovisades i beslutet.

Drygt ett år senare hade ännu ingenting försports om länsstyrelsens arbete med kulturreservatet. Därför hemställde Norrvikens Trädgårdssällskap tillsammans med de ideella föreningarna Bjäre i balans och Bjäre Naturskyddsförening i skrivelse den 21 mars 2005 att länsstyrelsen skyndsamt skulle besluta att skydda Norrvikens Trädgårdar som kulturreservat.

Den 14 juli 2005 beslöt länsstyrelsen efter en begränsad remissomgång att inte inrätta ett kulturreservat för Norrvikens Trädgårdar. Beslutet motiverades främst med att huvudintressenten i områdets exploatering, PEAB/Norrviken Exploaterings AB, vid remissbehandlingen av ärendet motsatt sig en reservatsbildning. Därmed ansåg länsstyrelsen att det inte fanns förutsättningar att inrätta kulturreservatet. Den oprövade frågan om en byggnadsminnesförklaring tycks samtidigt ha hamnat i papperskorgen.

Nu stod uppenbarligen den ideella miljörörelsens hopp till riksantikvarieämbetet och miljöbalkens fjärde kapitel. Den 17 april 2008 hemställde Bjäre Naturskyddsförening, Föreningen för Dendrologi och parkvård, Norrvikens Trädgårdssällskap samt uppropet Rädda Norrvikens Trädgårdar att Riksantikvarieämbetet skulle utpeka Norrvikenområdet som ett riksintresse för kulturmiljövården. Den 20 maj samma år framförde svenska ICOMOS samma begäran.

Då ingenting, trots upprepade förfrågningar, försports från Riksantikvarieämbetet, tillskrev Norrvikens Trädgårdssällskap ämbetet på nytt och begärde att ämbetet åtminstone skulle göra en kulturhistorisk värdering av Norrvikens trädgårdar i förhållande till de möjliga skyddsinstituten byggnadsminne, kulturreservat eller riksintresse. Ämbetet besvarade 2008-12-01 de inkomna skrivelserna enligt följande. ”Riksantikvarieämbetet delar åsikten att Norrvikens trädgårdar har unika värden som bör utvecklas som en resurs för framtiden. Anläggningen är kulturhistoriskt intressant både ur ett kommunalt, regionalt, nationellt och även internationellt perspektiv. Påtagliga förändringar bör därför ske på ett respektfullt och varsamt sätt mot kulturarvet och noga konsekvensbedömas.”

Och man frågar sig – vad menas? Anser ämbetet att den gjorda konsekvensbedömningen är noggrann nog, eller måste den göras om? Innebär detaljplanen en påtaglig förändring och är den i så fall respektfull och varsam? Och vad följer av uttalandet att de unika värdena bör utvecklas som en resurs för framtiden?

Vad gäller den dittills obesvarade framställningen att förklara Norrvikenområdet som ett riksintresse för kulturmiljövården, hänvisade riksantikvarieämbetet till en allmänt restriktiv hållning, speciellt om en detaljplaneprocess pågår (!) och meddelade att man i nuläget inte vore berett att föreslå Norrvikenområdet som ett riksintresse.
Man tar sig för pannan och undrar: gynnar det en god förvaltning av vårt nationella kulturarv att vänta med ett sådant ställningstagande till dess att exploateringen av området har genomförts och de sakliga förutsättningarna därmed eliminerats för att utpeka området som ett riksintresse för kulturmiljövården ?

Kanske kan rubriken ha förbryllat. Vad vi menar är att de statliga myndigheter som har att klargöra och ta till vara kulturvärdena i den fysiska planeringen stundom hellre tvår sina händer under hänvisning till det kommunala planmonopolet, än griper in för att skydda hotade värden av nationell och internationell betydelse.

I överklagandet riktas enligt vår mening också berättigad kritik mot den kommunala handläggningen av ärendet. Vi har även uppmärksammat hur väl underbyggda synpunkter som den ideella miljörörelsen framfört under planprocessen har avfärdats med större arrogans än saklighet av kommunen.

Mot den här bakgrunden anser vi att det finns skäl att särskilt granska hur den ideella miljörörelsen och medborgarinflytandet har hanterats i den planerings- och beslutsprocess som föregått och motiverat överklagandet till regeringen.

Slutligen
Huvudskälet till vårt helhjärtade stöd för Norrvikens Trädgårdssällskaps yrkande är emellertid, att ett genomförande av den antagna detaljplanen för Elestorp 6:6 m. fl. innebär att det sammanvävda och unika kultur- och naturvärdet hos Norrvikens trädgårdar för alltid går förlorat.

Detta ärende har handlagts av styrelseledamöterna arkitekt SAR/MSA Christian Laine, f. d. hovrättslagman Arvid Sanmark och arkitekt LAR/MSA Klaus Stritzke.

Stockholm den 4 maj 2009

Sigrid de Geer
ordförande

Gunilla Berg
sekreterare

FDP har tidigare yttrat sig i anledning av det pågående planarbetet för Norrvikens Trädgårdar (yttranden den 25 oktober 2006 resp den 6 juli 2007).

Vi har tagit del av förslaget till detaljplan med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning (MKB), som syftar till att belysa konsekvenserna av den nya planen.
Som inledning till vår egen konsekvensanalys refererar och kommenterar vi delar av avsnittet Miljöbedömning i den MKB som tillhör planen.

Det är kontrasten mellan den vilda naturen, pelarsalarna av bok och de intensivt skötta delarna av trädgården som utgör det viktigaste i Abelins trädgårdskonst.(s.25)
Vi delar den uppfattningen men menar att denna grundläggande utgångspunkt för konsekvensanalysen bör omformuleras. Den bärande tanken i Norrvikens trädgårdar är samspelet mellan konst och natur som idé och verklighet, en komposition i rummet där ingen del kan tas bort eller förvanskas utan att helheten tar skada.

Det är viktigt att bevara samspelet med den omkringliggande naturen som kontrast mot trädgårdarna.
Vi delar den uppfattningen men vi vill ytterligare understryka att detta samspel är den bärande tanken i kompositionen.

Så långt om de grundläggande värderingarna, de som skall läggas till grund för konsekvensbedömningen.

Från konsekvensbedömningen i samrådshandlingarnas MKB citerar och kommenterar vi tre slutsatser.

Främst bedöms mål gällande den biologiska mångfalden beröras negativt samtidigt som kulturhistoriska värden tillvaratas och således påverkas positivt.(s. 29)
Slutsatsen är märklig. Planen innebär att en begränsad del av anläggningens kulturhistoriska värden tas tillvara, samtidigt som dess främsta värde i ett kulturhistoriskt perspektiv, det i detalj avvägda samspelet mellan konst och natur, går om intet. Den biologiska mångfalden ingår som en viktig komponent i det medvetna samspelet mellan kultur och natur och planens negativa verkningar härvidlag drabbar således också dess kulturhistoriska värde.

Miljömålet God bebyggd miljö kommer att påverkas i positiv riktning genom de attraktiva bostäder som tillskapas genom detaljplanen.(s.29)
Slutsatsen är ett missbruk av miljömålet God bebyggd miljö. Med hänsyn till den skada den föreslagna nybebyggelsen gör på den Abelinska anläggningens kultur- och naturvärden uppfyller planen inte ens plan- och bygglagen elementära krav på lämplighet.

Konsekvenserna av planen blir sammantaget till trädgårdarnas fördel då det skapar ekonomiska förutsättningar för att bevara dess kulturhistoriska värden.(s.24)
Citatet återgår på planförslagets uttalade syfte, att anvisa fysisk plats för investeringar som kan bidra till att skapa ekonomiska förutsättningar för fortsatt drift och utveckling av Norrvikens trädgårdar på mark i anslutning till trädgårdarna.(Förordet till planförslaget)

Vi är självfallet medvetna om rådande ekonomiska svårigheter att åstadkomma en god skötsel och en positiv utveckling av Norrvikens trädgårdar. Vi vill också understryka att skötseln och utvecklingen av Norrvikens trädgårdar är en angelägenhet, vars betydelse har uppmärksammats inte bara lokalt, regionalt och nationellt utan också internationellt. Mot den bakgrunden ställer vi oss inte avvisande till tanken att i en samlad bedömning väga den negativa miljöpåverkan av viss nybebyggelse mot dess positiva betydelse för en långsiktigt säkrad skötsel av anläggningen. Men det planförslag som nu föreligger medför enligt vår mening så stor skada på anläggningens samlade kultur- och naturvärden att det inte kan godtas ens i en avvägningssituation av detta slag.
I det sammanhanget vill vi också understryka att en bindande skötselplan under alla omständigheter måste knytas till och presenteras i sammanhang med planförslaget när det efter betydande bearbetning ställs ut. Så länge en sådan skötselplan saknas, är det överhuvudtaget inte möjligt att bedöma förhållandet mellan vinst och förlust i ett samlat bevarande-, skötsel-, och utvecklingsperspektiv.
För att långsiktigt säkra bevarande och skötsel av Norrvikens trädgårdar har skilda intressenter i skilda sammanhang fört fram förslaget att bilda ett kulturreservat. I planbeskrivningen(8.6 Kulturmiljö) anges att en reservatsbildning inte är aktuell men på sikt kan komma att aktualiseras. Enligt vår mening medför den föreslagna planen så stor skada på anläggningen som helhet, att institutet kulturreservat inte kan anses tillämpligt efter planens eventuella genomförande. Vi anser det därför angeläget att reservatsfrågan tas upp och prövas i direkt anslutning till planprocessen.

Stockholm den 1 februari 2008

Arvid Sanmark Klaus Stritzke
ordförande skattmästare
f.d. hovrättslagman landskapsarkitekt LAR/MSA

Föreningen för Dendrologi och Parkvård har med intresse och uppskattning tagit del av de band som hittills utkommit i bokverket De Kungliga Slotten. Vi har särskilt fäst oss vid att parker och trädgårdar har ägnats stor uppmärksamhet och på ett utmärkt sätt har integrerats i samlade analyser av slottsmiljöerna. För den trädgårdshistoriska forskningen är en sådan genomgång och presentation av de kungliga parkerna och trädgårdarna i Sverige självfallet utomordentligt betydelsfull - inte bara i det svenska utan också i det internationella perspektivet.

Vi blev därför oroade när det oväntade beskedet kom, att utgivningen av verket avbrutits sedan endast fem av de planerade femton banden kommit ut. Emellertid föresvävades oss inte ens tanken på att utgivningen skulle kunna avbrytas för gott. Vi tog istället för givet att Kungl. Hovstaternas och Statens fastighetsverks gemensamma engagemang i projektet skulle borga för dess lyckliga fullföljande - om än med en av omständigheterna påtvingad fördröjning.

Nu har lång tid förflutit utan att utgivningen återupptagits. Alltjämt betraktar vi det som otänkbart att utgivningen skulle kunna avbrytas för gott. Därför vill vi istället enträget vädja till Kungl. Hovstaterna och Statens fastighetsverk att beslutsamt verka för en fortsatt utgivning av bokverket De Kungliga Slotten. Naturligtvis ser vi med förväntan fram mot ett positivt besked om fortsättningen av projektet.

Lidingö den 26 november 2007